Det andra argumentet ar att nyligen det personliga ansvaret befinner sig ett fran do mest systemiska fenomen vi ve. Att det ar ”systemiskt” betyder att det i kopiost gall omfattning paverkar de karleksforhallanden vi ingar inom – oavsett ifall vi tar kungen oss det alternativ icke. Ino saken da utstrackning saso vi sasom vuxna inte tar forpliktelse pro oss sjalva avgar det ofrankomligen tillsamman en meransvar for var partners bit. I saken da man vi ick tar forpliktels sta oss sjalva som paro avgar det ofrankomligen tillsammans skuldkanslor hos vara kidsen. Om vi separa valjer att gripa ansvar sta oss sjalva befinner sig alltsa icke ”vart problem”. Det befinner sig evigt nagon belastning sta familjen saso full nar vi inte tar villi oss det, gallande dito takti sasom individen saso tar personligt ansvar befinner si en fortjanst pro helheten. Darigenom blir det individuella, personliga ansvaret ett fraktion forutsattningen stav en reellt socialt medansvar som befinner sig nagot ovrigt sam mer an sjalvuppoffring eller valgorenhet.

Nagon av do kanske viktigaste skillnaderna emellan det sociala sam det personliga ansvaret befinner sig att det sociala ansvaret kan delegeras ino stor omfattning. Det smutsiga golvet bryr sig inte forsavit vem som tvattar det samt brutna pakt faller enkom retur gallande syndaren personligen. Det personliga ansvaret kan ick delegeras. Vi kan leka saken da leken inbordes att det befinner si saken dar andra som age ansvar for ja skada det ar nago sinnesvilla. Det befinner sig i synnerhet lockande att gora en test ifall exempelvis ett kidsen alternativ ett juveni individ ar oerhor sjalvdestruktiv – valtrana av missbruk, atstorningar samt sa framat – men det avga aldrig lyckligt. Foraldrarna kan under nago kortare alternativt langre kalender ar uppleva sig nyttiga sam atnjuta mynning forut tryt fullkomligt legitima behov itu att uppleva att dom age nytt pro barnets liv, men darfor att sjalvdestruktiva manniskors akilleshal ar exakt att dom icke age lart sig att placera varde gallande sam greppa forpliktelse pro sig sjalva befinner si det ett tillfallig andrum for alla parter. Medan ar exakt dessa tecken bra exempel villi hurdan dramatiska konsekvenserna kan bliva pro helheten nar den enskilde inte formar alternativ vill greppa ansvar for sig sjalv.

Hon: mi vacker flicka Nigeria age tankt kungen att vi straxt tvungen halsa pa dina paro. Det befinner sig lange darpa vi traffade dom och vi bor skammas for att do tillats motas barnen odla sallan. Va anse n?

Ifall du tycker det odla astadkomme vi det enkom

Han: j, men sa lange sedan ar det bra ej. Det sta sig sjalv inte sann med forsavit… men forsavitt n anser det odla kan vi gott bli underkand darat villi lordag.

Det befinner sig bade principiellt samt praktiskt omojligt att forvalta nago annan manniskas personliga ansvar

Hon: sjalv ager ick sagt att vi amna besok do… jag har fragat de. Herregud, det befinner sig ju dina paron vi talar forsavitt!

Denne kar tar ick forpliktelse forut sig allena samt utfor fardig vart han star och hur sa han anse, sam detta astadkommer givetvis hans partner uppstoppa darfor hon darigenom tillats ansvar for projektet med honom pa slapvag. Hans invartes argumentation promenera troligtvis ut gallande att det astadkomme honom samma sa forsavit dom halsar villig hans paro alternativt ej och darmed ager han ett alibi sta att vasnas henne ”fa sin vilja fram”. samt deras inbordes forhallande att han tar ansvar for hennes forslag – oavsett hurdan relevant han anser att forslaget ino sig ar. Som samtalet utvecklades ino det har foredome lamnas hon tillsamman nago (adekvat) upplevelse itu att bade existera hast om ansvaret sam solo i deras forhallande. Han forsoker vara ”foglig” av aktsamhet at forhallandet och tommer det darmed gallande avseende.